Elin "Spongebob" Rathbone

Kan man fråga sig.
Jag har drömt två drömmar om Anna, dom är inte posetiva och jag vaknar alltid och är rädd, rädd för att dom ska vara sanna, så här ser dom ut:
Jag, Anna och Julia är hos tandläkarn (eller doktorn). Helt plötsligt börjar jag och Julia bråka med Anna om någonting.
Så Anna blir tjurig och går därifrån. Strax därefter så träffar hon en läkare/tandläkare som säger till henne att dom ska ta en titt på henne om hon är okej. Anna följer med.
Jag och Julia kunde inte hitta Anna, så vi frågar folk på mottagningen om dom sett till henne, en säger att hon följde med en man in i ett rum...
Vi frågar vilket och kvinnan pekar. Vi knackar på och går in. Där undrsöks en annan patient. Så vi ringer till henne, hon svarar inte.
Då åker vi hem, för min mamma var klar med det hon skulle göra. "Hon kanske gick hem", tänkte vi.
Strax efter att vi kom hem hade det kommit en anmälning till nyheterna. En flicka i 13 årsåldern var försvunnen. Jag och Julia började skaka och blev jätterädda. Och sen kommer Annas mamma hem till oss. Hon säger att Anna aldrig kom hem, och det börjar bli mörkt, jättemörk. Och vi berättar för henne att hon nog blev kidnappad. Då svimmar hon.
Hur som helst, på något sätt får vi reda på att hon ligger i en låda hos en man som hade kidnappat henne (:() och inte fått någon mat.
Men helt plötsligt en kväll kommer det en bil. Och ut ur den kommer Anna, hon knackar på och vi släpper in henne.
Hon berättar att hon låg i en låda hos den hemska och grymma mannen och inte fick mat, på...tre dagar. Hon börjar gråta.
Samma kväll så satt mamma barnvakt åt Oskar och Emma (det vill säga mina kusiner oskar = 3 emma=6), när hon får syn på Anna säger hon "vad har du varit med om, lilla vän?", och kramar henne. Anna berättar allt igen.
När hon berättat klart känner vi att det måste finnas en hake. En hake som att han vill ha fler barn. Det gör oss väldigt rädda, vi låser dörren och allt och bara väntar på att han ska komma.
Och det gjrode han. Atlas började skälla men mannen brydde sig inte.
"Ge mig dina barn", sa han när mamma stod i försvarspotion framför oss.
"Jag har inga barn", svarade hon.
"Dom då?", han fick syn på Anna och flinade stort. "Ni kanske har hört vad jag gjorde med er lilla flicka."
Sedan vaknade jag. Jag ville inte ha mer. För mycket, för mycket att ta. För läskigt (för mig, alltså, att det skulle hända Anna det där skulle vara världens marddröm och jag skulle inte palla mer).
Så jag vaknade och bestämde ett bra slut istället; Inne på toaletten har Julia suttit och hört allt. Hon tar upp sin mobil och slår 112. "Mannen som kidnappade Anna Petterson är på *************** i Linköping, kom snabbt", sa hon till polismannen och några minuter senare var kidnapparen fast och inlåst livstid - livstid också, inte bara 30 år eller vad det är. Resten av hans liv.
Slut.
:(
Den är asläskig, speciellt för mig.
Bye, snart ska jag till franskan på Änggård. Önska mig lycka tiiiill.